Alltså, det här med att Ulf Lundell bloggar har väl ingen missat. Men efter några dagars läsning var jag tvungen att sluta. Inte för att jag inte gillar bloggen. Eller Lundell. Tvärt om, tvärt om. Problemet är att jag vill ha Norén-versionen, 1200 sidors tegelstensroman, att plöja i ett streck. Maniskt. Nu.
Politiska reflektioner. Gubbgnäll (i det här sammanhanget är det inte något negativt, jag gillar cyniska och lite gnälliga gubbar i litterär form). Musikreferenser. Konsumtion. Väderrapporter. Gympass. Mobilbilder på skrivbord (nej, jag kan knappt dölja min upphetsning inför detta). Vitaminintag och fiskolja. Vad mer kan man begära?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar