Konversation inför att Maken skulle klättra upp på hustaket, för att montera ner den nästan nedfallna gamla antennen och parabolen:
- Ja...innan du klättrar upp så vill jag tacka för de här tolv åren. Det har varit fint. Synd att det skulle sluta så här, änka vid 42 års ålder.
- *Moahaha*
- Som sagt, det har varit fina år.
- Det blåser fortfarande storm! Hejdå!
- Adjö.
Ps. Han kom ner vid liv. Det värsta är att han gillar att sitta där uppe och kolla på utsikten ("det är jättefint, man ser ut över trädlinjen").
Ps 2. Det där med apan kommer från en kollega, efter att de hade gjort någon slags hinderbana tillsammans ("han klättrade och svingade sig fram som en apa").
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar