Igglepiggle & Co

En nackdel med att stiga upp klockan sju en lördagsmorgon är att jag måste uthärda In the night garden (ett avskyvärt barnprogram som är gjort av samma produktionsbolag som gjorde Teletubbies). Igglepiggle, Upsy Daisy och Makka Pakka är i sanning tre hemska små figurer. För att inte tala om de repetetiva melodierna...

Bilar!

Friden sänker sig över hemmet. Lilla L. har äntligen - efter flera veckors tjat - fått Bilar-filmen. Hon har sett den på förskolan tidigare, någon dag när alla andra barn förutom hon sov middag. Nu sitter hon som ett tänt ljus och tittar på McQueen och Sally.

Trött (som vanligt)

Jag är så trött så trött. Till och med tröttare än vanligt. I förrgår natt sov jag knappt någonting, av okänd anledning, och igår blev jag och maken sittandes framför And the Band Played on, trots att vi båda har ett den förut. Det är en mycket bra film. Bara väääääldigt lång.

Vanans makt

- Jag sätter på en ny film. Det är om en pojke som heter Alfons. Den är jättekul!
- *mutter mutter*
...
...
...
- Alfons tråkig. Titta på Pingu.

Tillägg

Konversationen nedan blir mer begriplig om man vet att den är mellan två personer som (alltid) saknar barnvakt. Och att den ena normalt sett är en anhängare av Sex and the City. (Bortsett från de usla avsnitten där Carrie är tillsammans med Aidan.)

Konversation efter SATC

- ...och så går jag på bio för första gången på flera år...och ser den där jävla usla filmen!
- Men du får väl gå och se en ny film!
- Får jag?
- Klart du får!
- Åhh, den var så usel! Usel!

Skor

Nu ska det handla om skor! Inte konsumtion utan på film. För första gången på ett och ett halvt år ska jag gå på bio. Det blir, föga överraskande, Sex and the City.

Konsumtionslösning?

Teletubbies-psykosen närmar sig. Lösning: cdon-beställning av Molly mus och Pingu. Och ja...några böcker och skivor till undertecknad också. Inte för att jag får spela musik. Så snart jag närmar mig skåpet med stereon kommer det en viss liten fröken och vrålar:
- Tubbies! TUBBIES!

Dags för Pingu

Den lätt urvridna lilla disktrasan, a.k.a. Lilla L., har nu sett alla hushållets Telletubbie-filmer hundra gånger. Jag tror att det är dags för en utflykt till det närbelägna Ica Maxi. Filmsmaken måste utvidgas. Pingu? Byggare Bob? Jag har inte en susning om vad en liten magsjuk tjej på 19 månader kan tänkas vilja se. Så mycket annat än film lär hon dock inte orka med idag.

Film och en hoppande Liten L.

Det är kväll i den norrländska hålan; mattsvart mörker utanför fönstren och en surrande diskmaskin i bakgrunden. Lilla L. har bestämt sig för att det är fånigt att sova, sådant som bara små bebisar gör. Nu är hon en stor flicka som vill busa med oss i soffan. Gärna hela kvällen. Vi har tittat på Viva Zapatero!, som handlar om satirikern Guzzanti, Berlusconi och den italienska mediasituationen. Det är en film som alla borde se (men kanske utan en ettåring som hoppar framför tv:n).