Det slår inte fel! Lilla L. ligger och sover sin förmiddagslur. Om någon timme ska vi bege oss till jobbet - och ja, det finns ganska mycket som borde göras. En bra början vore ju att utnyttja tiden som lilla L. sover. Men nej, det finns ju så mycket annat som distraherar. Läsa DN, ladda ytterligare en tvättmaskin, svara på några mail, surfa runt...kolla om västerbottensgården fortfarande är till salu. Västerbottensgården är de senaste veckornas tanke-objekt. Den kostar så gott som ingenting, ligger vackert och på lagom avstånd från hemmet...och är givetvis ett ruckel av stora mått. Det finns sannolikt inte en kvadratcentimeter som inte behöver fixas. Ena hörnet av huset lutar betänkligt. Gården (eller gård och gård..."marken" runt omkring huset är kanske en bättre beskrivning) ser ut som en blandning av skrotupplag och slydunge. Hur det ser ut på insidan har jag inte en aning om. Men av det lilla som gick att se, genom ett av fönstren, har nog ingen bott i huset på några årtionden. Ingen el, inget vatten förutom brunn. Enligt rykten finns det vedkaminer på varje våning - och stommen lär vara i fint skick.
Varför slösar jag bort min tid på att tänka på en gigantisk och rucklig västerbottensgård? Jag (eller snarast vi) har ju fullt upp ändå. Vad det handlar om är givetvis; det stora OM. Om vi hade en gård ute på landet, dit man kunde åka när man behöver koppla av alternativt få saker och ting gjord (läs: skriva klart texter), så skulle det bli såååå mycket bättre. Ingenting som distraherar. Bara vinden som susar i tallarna, veden som knastrar i spisen, såpade tiljor under fötterna. Själv skulle jag sitta (avslappnad men samtidigt djupt koncentrerad) med min MacBook och få saker klaaaara. Lilla L. skulle nöjt leka i trädgården.
Jag hör ju själv hur absurt det låter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar