Sömnlös

Ännu en sömnlös natt. Aldrig är det så tydligt vad jag borde ha gjort - men jag som definitivt inte har gjort - som mitt i natten. Luften blir kvalmigare och kvalmigare. Vattenledningarna väser. Maken snarkar belåtet, dottern likaså. Allt jag kan tänka på är oskrivna artiklar, olästa böcker, högen med osortade måsten på skrivbordet, arkivmaterialet som måste hämtas på biblioteket, klipptider som borde bokas, linsvätskan som nästan är slut, köksskåp som borde monteras om, rörmokaren som borde ringas, toaletten som borde fixas. Listan kan göras oändlig. Klockradiosiffrorna glänser i mörkret; 3.57. Två och en halv timme senare hör jag hur dottern prasslar med sin filt. Små glada, och synnerligen morgonpigga, pipljud.