Dammtussarna virvlar över parketten och det knastrar under fötterna av fastklibbade smörgåsrån i köket. Med andra ord; dags att sanera huset.
Jag har ingenting emot att städa. Tvärtom tycker jag att det är rätt tillfredställande. Det blir fint och rent, som det alltid borde vara. Var sak på sin plats, nytvättade lakan och en lätt doft av såpade golv. Lustigt nog verkar många tycka att det är skamligt att gilla ordning, reda och städade hem. Istället ska man vara en skönt avslappnad typ som prioriterar andra saker (tid med barnen, pulkaåkning, yoga, träna knattelaget i fotboll eller någonting liknande). Det gäller särskilt om man säger sig vara feminist. Hushållsarbete ses i motsatsförhållande till feminism (och det är ju en bekväm lösning; ingen gör jobbet).
Men jag är inte skönt avslappnad - och vill inte vara det heller. Jag gillar ordning och reda, rena hem, snygga grejer, prydliga kläder, välvårdade skor. Mina skivor är kategoriserade och sorterade i bokstavsordning, likaså mina böcker och filmer. Kläderna hänger på likadana galgar, sorterade efter färg och typ av plagg, och blir aldrig missfärgade i tvätten. Jag tappar aldrig bort strumpor. Knappar som lossnar syr jag fast. Filerna i datorn är sortade i prydliga kataloger och mappar. Jag betalar räkningar i tid och vet hur mycket pengar som finns på kontot. Jag lagar mat efter recept och vet exakt var den minsta stjärnmejseln ligger i verktygslådan.
Det tar inte tid, det sparar tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar