Att vara föräldraledig på halvtid och jobba halvtid får lite lustiga effekter, som att jag numera ofta läser tidningen med någon dags fördröjning (d.v.s. de dagar som jag är hemma - annars har jag inte tid). Sålunda läste jag DN:s På Stan idag. Det var en ganska kul krönika av Märta om svårigheten att ha lika roligt på krogen som folk på vimmelbilder.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2622&a=615302
Nu brukar jag i och för sig inte vara så intresserad av vimmelbilder, men jag har ofta funderat på varför det alltid ser ut som att alla andra har mycket roligare än jag själv. På fester. På krogen. På jobbet. Efter många års iakttagelser har jag kommit fram till två saker. Alla andra har inte heller särskilt kul (men vi spelar alla spelet). Och så gäller det att ha ett stort kompisgäng (som gärna är snygga och ser lagom rätt och framgångsrika ut) som man kan glida omkring i (vilket gör att man framstår som ett socialt alfa-djur). Skit samma om polarna är tråkiga, tjatiga och fulla, så länge man kan glida omkring och småprata obesvärat ser det ut som om man har fantastiskt roligt.
Och nej, jag har aldrig haft ett stort kompisgäng. Jag och bästa kompisen är de där två tjejerna i hörnet, vid barens slut, som ser ut att ha skittråkigt. Vi brukar föredra att tänka att vi är överlägsna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar