Skulle egentligen ha jobbat hela dagen. Undervisning och möten under förmiddagen. En full mailbox. Post-it-lappar med långa listor över saker som måste göras, inte sedan utan nu. Migränen låg och brände under ytan. Petade i mig lite medicin och vatten och körde igång.
Vid lunch dök maken och Lilla L. upp på mitt rum, mest för att säga hej. Maken skulle skicka iväg något dokument från jobbet. Men när jag såg dem - och en glimrade bilnyckel - insåg jag att jag lika bra kunde åka hem. Energin tog slut. Jag skulle ändå inte få så mycket gjort.
Jag och Lilla L. åkte hem. Fixade lite mat till L. och lät henne krypa och klättra omkring. Väntade, väntade, på att hon skulle bli trött och ta sin eftermiddagslur - så att jag sjäv skulle få sova. Det känns så förbannat egoistiskt, men sömn är dessvärre det enda som hjälper. Tung drömlös sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar