Ibland tänker jag att det måste vara något fel på mig, att jag är helt motsägelsefull. Å ena sidan är jag världens mest rastlösa person. Jag begriper inte vad jag ska göra av all tid när jag är hemma med Lilla L., jag har ungefär hundra olika projekt igång samtidigt, jag kan nästan aldrig säga nej om någon ber mig fixa någonting. Jag måste göra saker, oavsett om det gäller att skriva texter, måla om hus, läsa sagor eller hålla föredrag. Jag har dessutom ett ganska stort kontrollbehov, även detta nästan oavsett vad det gäller. Jag blir nervös om maken sorterar tvätt, eller om en kollega bokar en flygbiljett.
Å andra sidan vill jag vara en skönt avslappnad person som kan ta det lugnt och improvisera. Mitt huvud är fullproppat av idylliska bilder av mig själv som snor ihop improviserade middagar - eller fridfullt slumrar i en hammock.
Det enkla svaret är kanske att jag både vill - och borde vilja - bli den avslappnade och oneurotiska personen. Men grejen är ju att jag blir stressad bara jag tänker på det. Osorterade strumpor, folk som bara tittar förbi...gaaaahhhh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar