Språk är föränderliga, elastiska och beroende av sammanhang. Det är vare sig möjligt eller önskvärt att försöka slå fast vad som är ett bra eller korrekt språk - och tro att det ska stå sig över tid, eller vara giltigt i alla sammanhang. Trots min inställning till språk (och konstruktionism i allmänhet) så vaknar min inre språkpolis då och då och ryter:
- Nej, nu får det vara nog!
Detta inträffade senast när jag bläddrade i det nya numret av Recidence, där det numera mycket populära ordet "snackis" förekom. Snackis? Jag ryser i hela kroppen. Jag fullkomligt avskyr när folk hänger på ett "is" på ord där det inte hör hemma. Ett ännu värre exempel på detta är "kramis", istället för "kram" (exempelvis använt som hejdå-fras i e-post). Gahhhh!
4 kommentarer:
Håller med! Nu finns det mellis, prommis och kramis och gud vet vad. Vad hände med mellanmål, promenad och kram? Alla behöver ju inte gå runt och prata bebisspråk.
Du får leka polis och hålla reda på alla slappa typer och jag erkänner redan här att jag tyvärr kan råka ut för polisens bannor.
Nä men jag som tycker det är rart! Mellis låter ju så gott o mysigt. Och jag är ändå en språktyrann i vanliga fall! Tur att man kan vara olika!
Jag ligger risigt till... Här sägs det kramis, mellis och... kommer inte på fler grejer jag -isar så det var nog inte så farligt iaf...
Tjenis från mej ;)
Jag hade helt förträngt ordet mellis! Det är ju ännu värre :-)
Skicka en kommentar