En konstig känsla

I två dagar har jag haft möten nere på stan. Möten, lunch, middag. Och raster då jag har kunnat gå omkring i affärer. Det har känts...skumt. Skumt att gå omkring och titta på kläder och prylar - utan Lilla L. Skumt att kunna gå in i vilket affär som helst utan att behöva bekymra sig över om man tar sig in med en vagn. Skumt att inte ha Lilla L. som smakråd (oh ja, hon är mycket duktig på att uppmuntra konsumtion - hon skrattar och tjattrar uppmuntrande så fort man håller fram en fin sak, dessvärre är hon lika uppmuntrande för fula saker).