09.01, på med Asicsen.
Upp mot Djuphamnsvägen, Sjöhagsvägen ner mot badet, över de små träbroarna, bort mot hamnen, kajen, Östra hamnen, runt de nybyggda funkishusen med gigantiska glaspartier, tillbaka mot hamnen, genom tunnlarna mot Vasaparken, mot konstmuséet, svänga vänster, förbi baksidan av Polishuset, upp längs backen, Stallhagsvägen, Eriksgatan förbi tennisbanorna och jättevillorna, den sista biten hem till min mamma. Jag gillar att springa på asfalt, i civilisationen, där det finns snygga hus, vakthundar, vatten och gigantiska trädgårdar. Men idag är det alldeles för varmt för att springa. Yrseln bränner. Solen grillar skoningslöst.
09.34, av med Asicsen. Ska det gå så här trögt blir det svårt att springa St Eriksloppet.
2 kommentarer:
Jag håller med dig, funkis är som balsam för själen!
Absolut!
Skicka en kommentar