Då jag (numera) är en lantlolla så har jag inte engagerat mig i de senaste årens Marc Jacobs-hype särskilt mycket. Men så var jag i Hufvudstaden och råkade snubbla över några Marc by Marc Jacobs-väskor. Och åååhhh - mitt habegär väcktes. Quinn och Heidi var superfina och i det mest fantastiskt mjuka skinn. Till dessa fanns det även mycket begärliga plånböcker. Vill ha, ha, ha!
Japp. Jag är kvinna, helt utan egen vilja - och utelämnad till kapitalismens onda krafter. Det är därför jag tänker på väskor.
2 kommentarer:
Tack och lov, min framtida pensions räddning, så har jag aldrig fallit för dyra väskor!
Tur! Nu tillhör luxulösa väskinköp mitt förflutna...tiden då jag var singel och barnlös och obegränsat egoistisk. Nu är det mest Pop-overaller och stövlar som gäller (och ja...kanske någon OM-kofta då och då).
Skicka en kommentar