torsdag 4 oktober 2007

Västerbottensgårdar, floskler och vansinne


Det måste bero på att vi har bott i huset mer än två år och att jag har drabbats av den (i mitt fall förväntade) stora rastlösheten - men jag har börjat nära drömmar om en västerbottensgård ute på landet. Tanken är inte helt ny (se gamla inlägg som detta) - men det finns vissa avgörande skillnader. Tidigare handlade drömmarna mest om den estetiska dimensionen; de fina planlösningarna, breda golvtiljor, handblåsta fönster och vedspisar. Nu har jag börjat inbilla mig att livet skulle bli så väldigt trevligt och avspänt ute på landet. Jag hör floskler om att släppa ut Lilla L. i det fria eka i mitt huvud. Jag hör floskler om hur mycket tid vi skulle få - och hur kreativa vi skulle bli.

Grejen är ju den att jag inte är någon bo-på-landet-typ. Jag blir rastlös. Jag gillar inte grannar (särskilt inte om de oförhappandes kliver in i ens kök, utan att knacka på dörren, och kräver kaffe). Jag är allergisk mot det mesta som är grönt eller har päls. Ändå sitter jag och när mina drömmar. Nu har jag till och med funnit den optimala platsen; Strömbäck. Det ligger strax utanför hålan där vi bor. Det är en liten by, som i princip bara består av västerbottensgårdar. Det är så jäkla fint. Inte ens Astrid Lindgren skulle kunna konstruera en sådan idyll.

Jag håller antagligen på att förlora förståndet. Förhoppningsvis går det över.

4 kommentarer:

Lotta sa...

Fint hus! Precis min stil men glöm inte vedhuggning, frusna vattenledningar, strömlöst, snöröjning och sist men inte minst... MÖRKRET. Vaddå spara tid! :)

Finns det inte gatubelysning finns det inte en chans att jag skulle kunna bo där. :)

maria sa...

Nu skulle jag vilja höja varningsflaggan men jag vet såväl hur det brukar gå när jag gör det när en mig närstående kvinna i ungefär samma ålder som du och jag får liknande planer. Så, absolut, det är ett riktigt fint hus och lantluft är trevligt!!

Världen enligt J. sa...

Själva huset på bilden är inte från Strömbäck, eller det hus jag har hittat (mer om det senare) utan bara ett liknande hus.

Lotta; ja, jag vet! Det blir bäckmörkt! Men veden tänkte jag överlåta på maken (vadå könsroller?)!

Maria; Ahhh, du försöker med tvärtomstrategin! Listigt! Jag tror att maken också gör det, just nu går han nämligen omkring och säger saker som; visst kan vi flytta ut på landet, det blir bra ska du se!

Men nu inser jag vad det är han håller på med. Luring! (Tack för insikten!)

Kattis sa...

Det är väl inte värre än att man kan flytta tillbaka igen, om det nu inte blir så som man har tänkt sig?

Jag trivs alldeles utmärkt på landet! (Vilket till och med min egen far förlorade pengar på i en vadslagning...) Ser flytten hit som något av det bästa som jag har gjort.