När det kommer till vissa punkter begriper jag mig inte på maken och hans familj. Detta gäller särskilt bristen på kommunikation. Eller bristen på att tycka att praktiska detaljer är bra att känna till.
Varje gång familjen kommer och hälsar på är det samma sak. I förväg har man (läs: undertecknad) inte en susning om, när eller hur många som dyker upp. Eller hur långt besöket kommer att vara. Detta innebär dock inte att det inte finns några förväntningar. Tvärtom. Det är hos oss de bor och äter. Ibland har undertecknad en vag aning om att besök är på gång (kanske på grund av att svärmor ger små ledtrådar av typen "vi dyker nog upp i november"). Vilka som kommer (svärmor, svärfar, kanske några syskon, kanske någon flickvän?) brukar vara okänt tills besöket är ett faktum. Tider är ett helt okänt begrepp. Dagen innan kan man få veta vilken dag det gäller. I bästa fall att de dyker upp "framåt kvällen". Om det innebär att de vill ha middag har jag aldrig lyckats få ett rakt besked om.
Det lustiga är att alla tycks tro att jag kan trolla fram en middag till 8 personer vilken kväll som helst. Hur många som kommer ikväll vet jag fortfarande inte. Särmor och svärfar - ja. Lillasyster - sannolikt. Lillebror - vem vet? Han kan lika bra komma imorgon, eller inte alls. Mellanbrorsan - ja (vilket jag fick veta för en timme sedan).
Men - jag vägrar att axla ansvaret som informationsansvarig.
4 kommentarer:
Inte visste jag att min fru och din make var syskon. Där ser man. Jag tycker beteendet ger totalångest.
Totalångest är ett bra ord! Jag vill krypa ur mitt eget skinn!
Jag blir vansinnig på sånt där - min svärfar (och svärmor) var (är) precis så, men som tur är bodde (bor) de (hon) så långt ifrån oss att det sällan blir problem. Enda gången de varit här nere och hälsat på var när dottern var nyfödd. Maken pratade med dom och sa att ni kan komma när ni vill FÖRUTOM lördagen den 29 för då ska vi på bröllop och behöver ha dagen till att förbereda oss (första barnen, nyförlöst förstagångsmamma osv). När tror du dom dök upp? Jo, klockan halv nio på lördagsmorgonen, när vi låg och sov. "Vi körde hela natten för att hinna umgås med er". GAAAAHHH!! Sen hade de dessutom mage att bli sura när maken förklarade att vi inte hade tid att umgås med dom, och vägrade komma hem till oss någon mer gång under sin vistelse här. (De bodde på hotell eftersom svärfar var allergisk mot hunden, tack och lov).
Jag förstår att du blir irriterad och nervös av det där. Vad säger maken? Är det omöjligt att prata med dom och ändra beteendet? (Är dom som min svärfar var går det inte...) Jag hade nog gått i strejk om det fortsatt, man har ju bättre saker för sig än att gå och vänta på ev. besök.
Jodå, maken är medveten om problemet och försöker numera få ur familjen information. Men de är rätt hopplösa fall, åtminstone på denna punkt. Det lustiga är att åtminstone min svärmor är medveten om vad jag tycker. Men ur hennes perspektiv så är det jag som är konstig/nervös/hysterisk/överdriven. Vad spelar det för roll när de kommer, typ? (Gahhhhh!)
Skicka en kommentar