tisdag 11 december 2007

Den stora skräcken

Som kanske framgått i ett eller annat sammanhang så har jag mycket svårt för sjukvård. Sjukhus. Vårdpersonal. Provtagningar. Undersökningar. I princip rubbet. Det är irrationellt, men likaväl mycket påtagligt. Jag är panikslagen.

Jag kan gå med lunginflamation i veckor utan att ens komma på idén att uppsöka en vårdcentral ("för det är nog egentligen inget fel på mig") - vilket även har hänt. Jag lyckades ha blodvärden som de flesta är medvetslösa om de har, utan att frivilligt ringa en läkare - jag jobbade på som vanligt och förträngde att jag hade en yrsel som gjorde att jag knappt kunde stå upprätt. Maken tvingade till slut iväg mig till vårdcentralen, vilket resulterade i akut inläggning och allmänt kaos. Att vara gravid var i princip ett helvete (ett par dagar innan ett "simpelt" besök på MVC var jag så stressad att jag hade mätbart sänkt kroppstemperatur). Att jag lyckades ta mig igenom kejsarsnittet är obegripligt. I efterhand har jag fått reda på att det var mycket nära att narkosläkaren sövde ner mig.

Well, idag insåg jag att jag trots allt var tvungen att ringa till vårdcentralen. Huvudvärken, migränliknande sådan, är permanent sedan månader tillbaka. Yrseln blir bara värre och värre. Och eftersom jag vet att jag har problem med mina blodvärden krävs det inte ett geni för att åtminstone komma på en rimlig förklaring till detta. Jag fasar. De första provtagningarna var idag, resten imorgon, läkarbesök på torsdag. Distrikssköterskan passade även på att banna mig, för att jag inte tagit tag i detta tidigare. Nähä?

3 kommentarer:

maria sa...

J,J,J ...om inte distriktssköterskan och maken redan läxat upp dig så hade jag gärna opåkallat stått till tjänst. Men hu, stackars dig. Jag tror att en bra medicin vore semester. Utomlands. På ett tråkigt ställe där man inte kan göra så mycket.

Elin sa...

Vad bra att du tog dig till vc i allafall. Hoppas att det är nåt lätt åtgärdat som järnbrist.

Ponder sa...

Oj, du är ju värre än vad jag är! Jag har väl egentligen inte sjukhusskräck, utan mer en stor motvilja mot att erkänna att jag faktiskt är sjuk. Vågar jag berätta att jag cyklade till sjukan med inflammerad blindtarm...?

Bra att du kom iväg till slut i allafall, hoppas att det är något som är lätt att fixa med lite piller! ;)