I dagens DN kan man läsa en artikel om föräldrar och trötthet/stress. Journalisten har intervjuat familjen Boström, som berättar om sin vardag. I likhet med många andra småbarnsföräldrar har de svårt att få ihop tidspusslet, med jobb och små barn. De har dock kommit fram till att de vill prioritera tid med barnen framför karriär. De vill även undvika onödig stress, genom att aktivera ihjäl sig. I artikeln kan vi läsa:
"I dag är det ingen självklarhet att gå upp i sin mammaroll och bara ägna sig åt sitt barn under föräldraledigheten. Anna Boström har väninnor som redan efter några månader tog med barnet till affärsmöten och konferenser. Och som valde att bryta föräldraledigheten när barnet fyllt åtta månader."
Okej. Anna Boström säger sig vidare respektera dessa kvinnor val, med tillägget "men det är inte mitt". Jag respekterar även Anna Boströms val. Men (såklart kommer det ett men...) känns det inte lite unket? Gör det enkla tricket och byt ut vänninor/kvinnor mot vänner/män - och så gott som ingen reagerar.
Eller så är det här bara en öm tå för undertecknad. Jag jobbade glatt halvtid från att Lilla L. var två månader - och än värre...jag åkte på långväga konferens när hon var fyra månader och var borta en hel vecka. Lilla L. var hemma hos sin superpappa och hade det bra. Så klart saknade jag henne så att hjärtat höll på att hoppa ur kroppen - och fick världens dyraste mobilräkning. Men jag hade inte dåligt samvete.
2 kommentarer:
Trist, absolut! Alla gör väl så gott de kan för att få vardag mm att gå ihop! Jag tycker det är bra att föräldrar orkar stå för sina val (egentligen borde det inte "ifrågasättas" överhuvudtaget såklart) Du och maken löste ert på ert sätt och det blev väl bra, don efter person är inte så dumt uttryck tycker jag! Blev säkert svamligt men jag hoppas du förstår att jag förstår vad du menar och håller med!
Nu har jag inte läst artikeln, men jag stör mig också på det faktum att det fortfarande är så pass stor skillnad på att bli mamma eller pappa. Du blir inte förälder, det finns ingen föräldraroll, inget samlingsnamn - du blir mamma eller pappa och det är en j*kla stor skillnad därimellan. Fortfarande år 2008!
Nu har jag ju som tidigare nämt inte läst artikeln, men är det inte lustigt att DE prioriterat tid med barnen framför karriär. Är det verkligen så att båda gått ned i tid och är hemma, eller är det så att HON prioriterat barnen och HAN står för en större den av försörjningen?
Och precis som du skriver - inte nån höjer på ögonbrynet över att en pappa går tillbaka till jobbet på heltid(eller t.o.m. mer) när barnet bara är 14 dagar. Om en mamma skulle göra samma sak.. ojojoj. ;)
Jag suckar.. långsamt går det.
Skicka en kommentar