Nu blir jag trött (igen)

I dagens DN kan man läsa en artikel om föräldrar och trötthet/stress. Journalisten har intervjuat familjen Boström, som berättar om sin vardag. I likhet med många andra småbarnsföräldrar har de svårt att få ihop tidspusslet, med jobb och små barn. De har dock kommit fram till att de vill prioritera tid med barnen framför karriär. De vill även undvika onödig stress, genom att aktivera ihjäl sig. I artikeln kan vi läsa:

"I dag är det ingen självklarhet att gå upp i sin mammaroll och bara ägna sig åt sitt barn under föräldraledigheten. Anna Boström har väninnor som redan efter några månader tog med barnet till affärsmöten och konferenser. Och som valde att bryta föräldraledigheten när barnet fyllt åtta månader."

Okej. Anna Boström säger sig vidare respektera dessa kvinnor val, med tillägget "men det är inte mitt". Jag respekterar även Anna Boströms val. Men (såklart kommer det ett men...) känns det inte lite unket? Gör det enkla tricket och byt ut vänninor/kvinnor mot vänner/män - och så gott som ingen reagerar.

Eller så är det här bara en öm tå för undertecknad. Jag jobbade glatt halvtid från att Lilla L. var två månader - och än värre...jag åkte på långväga konferens när hon var fyra månader och var borta en hel vecka. Lilla L. var hemma hos sin superpappa och hade det bra. Så klart saknade jag henne så att hjärtat höll på att hoppa ur kroppen - och fick världens dyraste mobilräkning. Men jag hade inte dåligt samvete.

Stress

Jag skulle behöva vara på jobbet. Nu. Jobba som en galning. Rätta en packe med tentor, administrera, boka möten, stämma av planering, korrekturläsa fem artiklar, ringa tryckerier, fixa kursplaner, svara på e-post. Städa kontoret. Ringa företagshälsan. Boka grejer inför hösten. Allt detta - och en massa andra saker - måste på något sätt fixas innan midsommar. Om jag jobbade heltid, skulle det inte vara några större problem, men nu är det inte så.

Stressen

I slutet av denna blogg skriver Linda Skugge om hur stressad hon är; "Just nu är jag så stressad att jag får stress-syndrom om jag hör sega låtar på radio, t ex Sophie Zelmanis nya låt. Jag mår fysiskt dåligt när jag hör den för att den är så seeeeeg och aldrig kommer igång."

Själv känner jag mig så stressad av att vara föräldraledig på halvtid att jag är tvungen att gå till öppna förskolan, för att distrahera mig själv (och ja - Lilla L. tycker att det är fantastiskt underhållande också). Jag fixar inte att gå omkring och skräpa i hemmet. Jag får mest bara ångest över allt jag kunde eller borde ha gjort under tiden. Innan någon påpekar det - ja, jag är medveten om att poängen med föräldraledighet är att man ska ta hand om sitt lilla barn, inte göra en massa andra saker. Och ja, jag vet att det är ett privilegium att ha tillgång till en mycket generös föräldrapenning. Men jag begriper fortfarande inte vad jag ska göra med all tid.