Det finns många saker jag inte begriper mig på i den norrländska staden där jag bor. En av dem är hysterin vid Polar o Pyrets reor. När de börjar skulle man kunna tro att man befinner sig vid entrén till någon riktigt åtråvärd popkonsert. Folk är helt hysteriska.
När jag, maken och Lilla L. kom ner på stan i förmiddags var det en lång kö utanför Polarn o Pyret. Affären hade då varit öppen i sisådär en timme. Vid dörren stod ägaren och släppte in ett par åt gången. I utstuderat långsam takt. Innanför fönstren såg det ut som...en kompakt människovägg uppblandad med en och annan färgglad barnjacka.
Vi gick och fikade och återvände någon timme senare. Då var kön utanför butiken borta. Fint, tänkte jag och öppnade dörren...för att kliva rakt in i människoväggen, som visade sig vara en kö som slingrade sig TVÅ varv runt affären. Det var helt omöjligt att ta sig fram, eller att komma åt själva kläderna. Resultat? Jag vände i dörren.
Ytterligare fem timmar senare återvände jag till Polarn o Pyret. I huvudet malde tanken: jag måste vara galen. Nu var det inte särskilt mycket folk, kanske tio som stod i kö. På klädställen hängde överblivna rester från dagens huggsexa. Det blev två tunikor till Lilla L. och ett linne till mig. Tack och lov blev Lilla L. mycket förtjust i sin turkosa plyschtunika.
Maken undrade varför jag inte bara köper till fullt pris istället. Så mycket mer rationellt.
3 kommentarer:
Hysteriskt var ordet! Jag gjorde faktiskt min premiär på pops första readag i lördags, trots tre barn. JAg har annars alltid jobbat då deras reor startat, men i lördags började jag inte förrän lite senare. Så jag kom dit och mötte också chockat folkhavet.
Men jag ställde mig tålmodigt i kön (man fick liksom shoppa ifrån kön, eftersom kön gick runt hela affären) och med talboken i mp3-spelaren var det helt okej.
3 plagg senare kom jag därifrån. Det var allt jag ville ha och behövde.
Tur att du hittade det du ville ha i alla fall!
Jag är fortfarande lite chockad efter mitt möte med de norrländska Pop-galningarna. Jag befann mig nämligen också utanför den där butiken vid ungefär samma tid som du i lördags. Jag stirrade med öppen mun på folkvimmlet. Vad fanns det där inne som jag tydligen hade missat? Jag återkom också sedan för att få se på kön inne i butiken. Heeeerregud säger jag bara...
På måndagen kom jag äntligen in i affären utan att riskera att få hälsenan avsliten på grund av att jag inte skulle varit snabb nog undan någon köpgalen mamma med barnvagn, och kunde köpa en plyschtunika jag också. :)
Skicka en kommentar