söndag 20 januari 2008

Är mamma lik sin mamma?

I mitt magsjuka tillstånd gör jag inte så mycket annat än tycker synd om mig själv, spyr och läser inredningstidningar. Det senaste numret av Sköna hem till exempel. I detta finns det en riktigt rolig idé, nämligen ett reportage kallat Är mamma är lik sin mamma, där fyra döttrar och deras mödrar blir jämförda beträffande heminredning och smak. (Nu är idén roligare än själva genomförandet, då bilderna är sönderarrangerade och plottriga.)

Detta reportage får mig att tänka på min mammas hus. Vi har inte särskilt lika smak, eller heminredningsideal, men jag kan ändå tycka att hon har en cool stil. För det första äger hon knappt några nya saker, förutom typ badhanddukar och lakan, allt är köpt på auktion, loppisar eller i antikaffärer. För det andra är hon helt besatt av färger och färgkombinationer. Följdaktligen har de olika rummen olika färg och stilmässiga teman. Köket och hallen domineras av två nyanser turkost samt en starkt orange färg. Det låter givetvis helt sinnessjukt, men i verkligheten är det rätt coolt. Sovrummet går i jugendstil - och har bara svarta möbler. Svart majolikaporslin. Svarta blomkrukor från bland andra Bo Fajans. Till och med gardinerna brukar vara i flortunnt svart tyg.


(Här är omslaget från en bok om Bo Fajans, som åtminstone till viss del fångar stilen.)

Tv-rummet utgår från en gammelrosa Carl Malmstensoffa, som matchas med olivgrönt och mahogny. Efter en omflyttning från matrummet huserar nu en samling av 1890-tals Rörstrandsporslin, prytt med små blommor, där. Stilen är ungefär denna:



Över lag är min mamma såld på art deco, jugend och nyrenässans. Hon älskar att samla på saker. Hon skulle aldrig, aldrig, aldrig komma på idén att ha ett fönster utan gardiner. Eller ännu värre: utan blommor. Hon skulle aldrig möblera ett rum utan mattor, eller ett bord utan duk. Minimalism och modernism är två svordomar i hennes ordbok.

4 kommentarer:

Ponder sa...

Läste också det reportaget (håller med om att bilderna inte var särskilt bra), kul idé det där.
Jag och min mamma har absolut inte samma stil - hon är nog inte direkt säker på vad hon gillar egentligen, utan har bara möbler och prylar som liksom tillkommit under åren. Det roligaste var nästan när hon skulle köpa ny soffa, då sa hon att jag vill ha vad som helst bara den inte ser ut som den gamla (en brunbeige historia från 70-talet). Tror du inte att hon kom hem med en som hade EXAKT samma tyg? :D Men hon hävdade att den inte alls är lika, den är ju annorlunda i formen. *skakar på huvudet och skrattar lite till*

Lotta sa...

Min mamma och jag har nästan samma stil. Jag är glad att det är så för hon kan faktiskt köpa en sak till mitt hem och veta att jag kommer att gilla den.

Jag har 3 systrar och vi har VÄLDIGT olika stil. Men kul är väl det?

Alex sa...

Mamma och jag är inte lika. Men så skiljer det närapå två generationer oss emellan (sladdbarn på sätt och vis). jag har så svårt att hitta min stil - inte ens nu har jag det. Sneglar än hit och än dit. fast det kanske är just det som är m i n stil!?

mamma är 80 år med allt vad det innebär fast samtidigt inte. Sedan flytten till lägenhet har antalet prylar minskat, men dukar ska vara på borden, mattor på golvet, gardiner bytas då och då (jag kör samma hela tiden!) och hon har självklart gröna fingrar och klarar alla svåra krukväxter (här är lagen: bara dom som tål torka får bo här).

Nu vet du det....

Alex sa...

Jo, en till grej: jag har ju fyra syrror. En av dom har jag absolut ingen delad smak eller stil med. Samma syster kommer med två kuddar till soffan i julklapp. Mm..tack...precis vad jag inte ville ha - kuddar från Jysk med elefant i glansigt tyg.