Det är skrämmande vilken usel kondition jag har. För ett år sedan kunde jag springa en mil utan större problem, under början av hösten ett halvmarathon (även om det var en nära döden upplevelse - det ska inte förnekas). Nu orkar jag knappt flåsa runt villaområdet, vilket är en nätt sträcka på 3,5 kilometer. Vinterns alla kräksjukor och evighetesförkylningar har verkligen kört kroppen i botten.
Nåväl. Kroppen måste disciplineras. Det är den moderna människans lott. Om inte annat för att kollegan A. har anmält mig till Stockholms halvmarathon igen...
1 kommentar:
Geeeze! Jag, eeh, nej, vet inte vad jag ska säga. Pallar nog inte ens 3,5 km i tell you! Och kan bara skylla mig själv och mina överviktskilon...
Skicka en kommentar