Mitt minska-konsumtionen-projekt har hittills gått ganska bra. Under den senaste dryga månaden har jag köpt en (onödig!) väska på Tradera, tre par strumpor (med rabattkupong!) samt en (enda!) bok. Boken var till bokcirkeln, så det inköpet var helt i sin ordning. Jag känner mig med andra ord ganska duktig och nöjd med mig själv.
Idag frestade jag dock min inre konsumtionsdjävul rejält. Efter en lunch på stan så gick jag jag en sväng i några affärer. Först stod jag och fingrade på en fin virkad kofta, sedan på ett par baggy jeans och en assymetrisk randig tröja. Jag kände intensivt: vill ha, vill ha, vill ha! Kläderna var inte överdrivet dyra och det handlar inte om att jag inte KAN köpa dem. Det kan jag. Men frågorna kvarstår: behöver jag dem? Blir livet roligare om jag konsumerar? Just nu är det tveksamt. Trots denna insikt är det intressant att konsumtion är så frestande. Att den fyller så många behov och begär (av att belöna sig själv, känna sig fin etc.).
3 kommentarer:
Jag vet inget som frestar mig så mycket som just konsumtion. Sjukt impad av ditt minska-konsumtionen-projekt. Heja!
Ja, men visst är det avslöjande hur mycket jag tänker på konsumtion?
Mm känner igen mig där... igen.
Jag kunde inte stå emot jag. Igår inhandlades ett par svarta leggins (heter det leggings?) och en svart (skitsnygg!!) klänning från Esprit.
Jag borde nog försöka tänka lite mer på att hejda mig. För jag kan så som du köpa grejorna utan att gå under ekonomiskt men det betyder ju inte att det är ok att göra så.
Bra jobbat av dig!
Skicka en kommentar