Snart på väg

Det känns lite sorgligt, samtidigt väldigt skönt. I morgon åker jag hem (även om jag kommer fram först i övermorgon). I tio dagar har jag saknat Maken och Lilla L. så att hjärtat vill hoppa ur kroppen, samtidigt har det varit fantastiskt att spendera dagarna med bästa vännerna i Kanada. Jag har pratat, pratat, pratat med Bästa M, ätit fantastiska middagar, råshoppat och hängt i en fantastisk stad. Jag har jobbat och jag har varit ledig. Men framförallt så har jag umgåtts med Bästa M. - och det är någonting speciellt att umgås med en person som man har känt väldigt länge och väldigt väl. Vi pratar helt enkelt om andra saker än vad jag pratar med de flesta andra människor om. (Och det handlar inte bara om lampor...)