onsdag 17 juni 2009

Finsnarkningar

Hjärtat blir alldeles varmt när jag smyger mig in till Lilla L., som ligger och sover. Som en kung. På rygg med utbredda armar. Storsnarkandes. Inga andra snarkningar är så rara och fina.

2 kommentarer:

S sa...

Så gulligt!

Lotta sa...

Men de är väl för goa de där små raringarna? :)