Äntligen har lågkonjunkturen fått ungdomarna att förstå att universitetet är ett trevligt ställe att hänga på, istället för ströjobb och back-packande i Asien. För hur krasst det än kan låta så är lågkonjunkturer våra högkonjunkturer.
För er som inte är uppdaterade på högskoleväsendets finansieringssystem så kan jag berätta att institutionerna får betalt efter hur många studenter vi har samt efter hur pass mycket dessa studenter presterar (i form av godkända poäng). Vissa utbildningar, exempelvis inom medicin och teknik, får avsevärt högre ersättning per student och avklarat poäng än andra, exempelvis inom humaniora och samhällsvetenskap. I princip gäller att om vi inte har några studenter så får vi inga pengar - oavsett vilka kostnader vi har för personal, lokaler och administration.
Just nu ser det mer positivt ut än på länge. Och ärligt talat är inte det bara trevligt för mig (som slipper bekymra mig över att varsla personal) - utan även för studenterna. Det brukar vara betydligt mer inspirerande att börja en utbildning tillsammans med 100 andra - än att sitta med ett fåtal och fundera över om man har valt fel. För varför är det så få där...?
1 kommentar:
Å andra sidan är det inte så särskilt roligt att studera tillsammans med de som släpps igenom enbart(Min gissning!)för att universitetet/institutionen ska få sina pengar...
Skicka en kommentar