En effekt av att jag (eller snarast vi) har försökt att utöka familjen med ytterligare en unge i drygt ett och ett halvt år är att mina marathonplaner har blivit lidande. Det har inte känts helt motiverat att dra igång en storsatsning på löpningen när jag inte har vetat om jag kommer att vara gravid när det intressanta loppen äger rum. Inte heller rent kroppsligt har det känts som någon lysande idé, då jag är ett litet spinko med dåliga blodvärden (varav inget är bra för fertiliteten). Min kropp är inte av den typen att den biffar till sig av intensiv träning, den reducerar bara fett och ersätter det med seniga muskler (vilket antagligen inte heller är bra för fertliteten).
Hur som helst. Nu är jag trött på det här. Både på att jag inte verkar bli gravid och på att jag sumpar mina löparplaner. Om 20 veckor är det Stockholms halvmarathon, som jag har sprungit ett par gånger tidigare, och nu tänker jag följa ett seriöst träningsprogram och springa det på en anständig tid. Om ingenting oväntat händer så blir det ett "riktigt" maraton under sen höst eller nästa vår.
Jag har sprungit fem eller sex rundor under de senaste veckorna. På tisdag börjar jag följa träningsprogrammet.
6 kommentarer:
Bra jobbat att ta tag i marathon-planerna!
Själv har jag varit på väg att byta jobb i två år, men hela tiden tänkt att snart är jag säkert på smällen och tänk vad jobbigt när det är sex månaders provanställning på ett nytt jobb.
Två år senare är jag fortfarande kvar på samma jobb och jag är fortfarande inte gravid...
Här kommer barnvagnar och bilstolar att säljas, jobb att bytas, och gamla fritidsintressen få mer tid och utrymme framöver, då vi nu alldeles gett upp hoppet om att bli fler än vad vi är i vår familj. Jag orkar inte längre planera för något som inte är ett faktum!
Jenny: ja, det känns bra att ta tag i planerna! För hur lång tid kan man sätta livet i någon form av pausläge? Jag lär fortsätta att hoppas på att bli gravid ett tag till, men allt annat kanske inte ska stanna upp för det. Kanske är det dags att skicka iväg ansökningarna snart? Om du blir gravid på ett nytt jobb så lär ändå ingen säga någonting annat är det rimliga, nämligen grattis!
Kattis: jag är också sugen på att sälja/ge bort det mesta. Det är så deprimerande att gå ner i källaren och titta på alla prylar och kassar med urvuxna kläder. Kanske händer något när man minst anar det. Och nya prylar gå alltid att införskaffa.
Jag beundrar dig för att du klarar av det... (Själv kunde jag inte och levde således i limbo under två år.) Vet att det kommer bli skönt att flytta fokus till något annat och kan du kombinera det med träning är det ju dubbelt så bra!
Jag håller tummarna för att det går bra, på alla fronter.
Det låter som en skitbra plan tycker jag! Ska kolla träningsprogrammet. Blev också sugen på att ta tag i löpandet igen. Lycka till!
Ponder: tja, jag vet egentligen inte om jag fixar det. Men jag fixar inte heller att bara räkna dagar och tyda diverse fysiska tecken...och så har det ju varit nu ett bra tag.
Miss Muffin: det ÄR en bra plan - nu gäller det att hålla fast i den också...
Skicka en kommentar