Idag var vi på banken, hos min så kallade bankman (som råkar vara en kvinna). Det var en stilig uppvisning i bondfångeri. Den ena sekunden försökte hon tuta i oss att det inte alls var billigast i längden med obunden räntan (och ville inte heller erkänna att det bara kan vara så om banken gör helt galna prognoser...som om de frivilligt skulle gå back på sina egna bundna räntor....eh?). Den andra sekunden förklarade hon att långa bundna räntor är bäst för långsiktigt sparande (vilket vanligtvis är helt korrekt, men som inte går ihop med ovan nämnda resonemang). Sedan försökte hon kränga livförsäkringar, hemförsäkringar och en variant av checkkredit som var dyrare än den vi redan har (men där insåg hon att det ju var helt galet och backade en aning). Som grädden på moset tyckte hon att jag skulle byta fond för mitt gamla IPS-konto.
Hela väger tillbaka till jobbet lät maken ungefär så här:
- Men sååååg du inte hennes flackande blick!? Och de inövade anekdoterna som hon körde med! De lärde hon sig nog på den senaste säljkursen! Men herre gud - blicken! Hon är ju en mental syster till S.*! Handslaget - det hade hon verkligen övat på, för att liksom knipa åt handen! Då måste verkligen byta baaaank!
* Umeås mest excentriska mäklare, som på en legendarisk husvisning försökte övertyga min käre make om att badrummet i källaren - som hade så lågt i tak att han inte kunde stå upprätt - bara var en fördel med huset. Då kunde vi ju gräva ut källaren och renovera. Gräva ut källaren. Kul. Not.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar