tisdag 3 augusti 2010

För en stund kändes det som om himmelen föll ner, men just nu är den åter på sin rätta plats

De senaste dagarna har varit rätt omtumlande. Minst sagt. Det är nämligen så att jag, efter två års kamp, är gravid. I tolfte veckan. Jag befinner mig i andra ord vid den brytpunkt då man ofta brukar pusta ut, eftersom man då har passerat den värsta missfallsrisken (åtminstone rent statistiskt), och börjar berätta för omgivningen. Visst kan man berätta tidigare, men då jag är 38 år och har haft två tidiga missfall tidigare så ville jag avvakta tills ungefär nu.

Så långt allt väl. Väl ända fram till att jag fick blödningar igår och i natt. Dagen har inneburit akutsamtal hit och dit, akuttid hos en läkare på kvinnokliniken samt ett inskrivningssamtal på mödravården (det sistnämnda var en ren slump - det var bokat sedan flera veckor tillbaka). Sedan blev det provtagningar, samtal och diverse undersökningar. Undersökningar som blev betydligt jobbigare än väntat. Läkaren hittade nämligen inget foster, men tyckte samtidigt att det hela såg väldigt konstigt ut - varför hon fortsatte att leta. I typ 45 minuter. Världens längsta 45 minuter. Och då jag över lag har extremt svårt att hantera sjukhus och undersökningssituationer blev det inte lättare.

Till slut fann hon det eftersökta fostret - som både har ett pickande hjärta, viftande armar och ben samt är i rätt storlek i relation till den gångna graviditeten. Det finns och det lever! Men fostret är gömt under ett myom, som initialt förväxlades med livmodern.

Lättnaden kan knappast beskrivas i ord. Blödningarna har inte riktigt fått någon förklaring och det finns fortfarande en del oroande saker med i bilden, men åtminstone för ögonblicket vågar jag hoppas att L. kommer att få ett syskon.

15 kommentarer:

Alex sa...

Åh, grattis!!! Jag hoppas stenhårt på att allt går vägen! Ta hand om dig! (och det där med myom har jag ett par vänner som också haft och det har gått bra) Kram i massor :D

Malin sa...

Åh, vad härligt! Förstår att det är nervöst och omtumlande men det kommer så klart att gå bra. Verkligen glad för er skull :)

Sara sa...

Håller tummarna för att allt går som det ska!

Linna J sa...

Wow! Vad härligt! Grattis & stort lycka till!

Elin sa...

Åh, vad kul grattis! Håller tummarna att allt går bra. Känner dock igen oron från när jag var gravid med Max. Hade ett ma (missed abortion) innan.
Kram!

Ponder sa...

Åh, då trodde jag rätt - vad glad jag är för eran skull!!

Förstår att det var ett mardrömsbesök å sjukhuset - skönt att det slutade lyckligt. Och kan det varit myomet som gjorde att det varit svårt att bli gravid?

Världen enligt J. sa...

Tack alla för de fina orden!

Ponder: ja, myomet (som jag har vetat om sedan ett år tillbaka, men trodde var borta tack vare en "svältbehandling" av det) har sannolikt bidragit till svårigheterna. Nu får vi se vilka problem som återstår, då det inte sitter helt lyckat till.

Alex sa...

WOW!! Grattis tusen gånger om! Håller tummarna för er!

Lotta sa...

Men det är ju alldeles underbart!!!! Å, vad glad jag blir för er skull. :)

Viktoria sa...

Men så skönt! Vilken lättnad!! (här krävs dubbla utropstecken)

Jag sitter här och är lite tårögd. Är glad för din skull!

Världen enligt J. sa...

Åter igen: tack Det värmer!

S sa...

Men så roligt!!! Jag anade detta i och med ett inlägg för bra länge sedan. Har bara väntat på att du skulle skriva något, om allt gick bra.

Hoppas allt ska gå bra! Jag håller alla tummar jag har.

Jenny sa...

Grattis! Hoppades på detta när du skrev ett lite kryptiskt inlägg för ett tag sedan. Känner igen oron, är själv gravid efter en andra ivf-behandling, men jag håller tummarna för er.

(Hon som inte ens vågar länka till sin blogg för att hon inte outat sin graviditet där än...)

Världen enligt J. sa...

S & Jenny: tack! Jo, jag har ju skrivit några kryptiska inlägg tidigare ;)

Jenny: stort grattis till dig också! Du får gärna outa dig lite längre fram!

Kicki sa...

Stort grattis! Läste det inte förrän nu! MÅnga kramar/Kicki