Efter ett par nätter med alldeles för lite sömn så har det gått upp för mig att det snart kommer att bli ännu värre. Ännu mindre sömn. Ännu mer sönderhackad sömn. Jag inte riktigt begriper hur det ska gå till, eller var det ska sluta.
Jag har alltid varit rätt känslig när det kommer till sömn. Inte ens som barn somnade jag snabbt eller lätt - och jag har alltid vaknat av minsta lilla ljud. Eller ljus. Eller vilket yttre störningsmoment som helst. Snarkningar. Fågeljävlar. Brevbäraren. Ofta tror folk att det här har att göra med att jag är allmänt stressad eller jobbar för mycket, men jag tror att det har ganska lite med saken att göra. Jag är helt enkelt väldigt lättstörd - oavsett om jag har semester, tokjobbar eller är hur avspänd som helst. Under min förra graviditet, för fem år sedan, trasades min sömn sönder till nya oväntade bottennivåer. Från vecka 20 och framåt så levde L. rövare i min mage - och jag kunde vinka hejdå till sammanhängande sömn. Sedan dess har sömnen aldrig blivit sig lik. Faktum är att jag tror att jag har sovit två hela nätter (a åtta timmar) under de senaste fem åren. Trots noggranna sovrutiner (jag går och lägger mig relativt tidigt, sover mörkt och svalt och försöker på olika sätt få ett rimligt antal timmar totalt) så är sömnen bokstavligen sönderhackad i småbitar. När jag väl har vaknat, vilket sker ett par gånger per natt, så tar det minst en timme att somna om.
Och hey, nu har det lilla livet börja rocka loss! Det är väldigt trevligt och efterlängtat på många sätt, men just när det kommer till sömnen så känns det en smula oroande.
Appropå barnmorskedialogen nedan så är inte lösningen att sova på dagarna. Jag somnar inte snabbare, eller sover mer sammanhängande, bara för att jag förlägger sömnen till någon annan tid på dygnet.
5 kommentarer:
Usch, jag har samma problem. Eller hade ska jag väl säga. Jag har sovit dåligt, haft lätt för att vakna, blivit uppstressad av att inte somna om snabbt osv sen jag gick på högstadiet. Men nu sover jag plötsligt som en stock. Det beror troligen på att jag är så trött att huvudet inte kan göra något annat än att sova. Jag ser inte fram emot när sömnrubbningarna börjar igen. Jag är inte en bra människa utan sömn. Hoppas att du kommer kunna sova nu ändå! Och sparkarna - dem kan jag sakna lite ibland. Inte de nattliga så mycket men annars. Också är jag lite nyfiken: vilken vecka är du i nu?
Jag har alltid varit ljus och ljudkänslig vilket medfört att jag sedan jag var ett litet barn alltid sovit med en mindre kudde över det öra som inte ligger på huvudkudden för att skärma av ljud och delvis också ljus.
Jag kan oavsett hur trött jag är inte somna utan något över örat när jag väl lagt mig i sängen för att sova.
Har utvecklat många tekniker för att hålla fast kudden över huvudet, armen över eller att dra täcket över är de två populäraste varianterna för att lösa problemet...
Och ja, det har också inneburit att jag släpar med mig en kudde så fort jag reser bort...
Miss muffin: den där "sova som en stock-effekten" var någonting jag såg fram emot. Jag tänkte att den skulle komma under spädbarnsperioden...men icke! Man har ju hört om föräldrar som i princip kan sova stående på bussen - och som lyckas sova middag samtidigt som sina små telingar. Men lagom till att jag lyckades slumra till så vaknade alltid L...
Nu är jag i vecka 18! Och sparkarna är mysiga...på dagarna.
Maria: alla medel är tillåtna! Särskilt när det kommer till sömnrutiner. Kuddtricket brukar jag försöka använda när jag sover borta. Främmande ljud är ju vanligtvis ännu mer störande än bekanta motsvarigheter.
Vet precis hur det är att sova ytligt/inte kunna sova nästan alls. Utan öronproppar hade jag varit ett fullkomligt vrak.
Just öronpropparna överlåter jag till maken och hans sömnbekymmer ;) Själv står jag inte ut med att ha någonting inpillat i öronen.
Skicka en kommentar