Nä, jag är inte död. Bara nästan. När jag klev ombord på planet i Chicago så kände jag en oroande känsla av dunderförkylning. Åtta timmar senare, i Stockholm, var den i full blom. Ytterligare några timmar senare, hemma i den norrländska pärlan, hade den övergått till monumental magsjuka. Så om någon undrar vad jag har gjort de senaste dygnen så kan jag berätta att jag har spytt. Spytt, spytt och spytt.
Nu verkar skiten ha återgått till stadiet dunderförkylning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar