söndag 14 november 2010

En om dagen: dag 7

Min bästa vän

Jag är ingen flockmänniska och har aldrig varit. Tvärtom så föredrar jag att umgås med några få människor, människor som vet det mesta och känner mig inifrån och ut. Ibland kan jag fundera över hur det skulle vara att ha ett stort tjejgäng, eller för all del ett blandat sådant, men det är inte min pryl. Lika lite som jag uppskattar oanmälda besök.

Sedan tonårstiden har jag haft ett par bästa vänner. Först var det H. som jag gick högstadiet med, sedan flyttade jag och träffade en annan H. som jag gick gymnasiet och ett år på konstskola tillsammans med. Sedan flyttade jag igen och ytterligare några gånger till. Under folkhögskole och universitetsåren var det finaste P som stod mig allra närmast, men som jag dessvärre slarvade bort av skäl som jag knappt kommer ihåg. Vi träffades allt mer sällan, flyttade, träffade nya människor, flyttade ihop med partners och plötsligt så en dag hade vi tappat bort varandra. Någon enstaka gång hörs vi av, men det är inte samma typ av vänskap längre.

Under doktorandtiden träffade jag Bästa K och Bästa M, de som är mina absolut bästa vänner sedan drygt tio år. Det är helt klart en annan typ av vänskap än den som jag hade med mina bästisar när jag var yngre. Det två vänner som jag av praktiska skäl träffar ganska sällan numera. Den ena bor på andra sidan atlanten, den andra 67 mil söderut (eller: det är väl egentligen jag som bor 67 mil norrut, det var ju jag som flyttade). Ändå så vet de det mesta av av vikt och värde i mitt liv. Vi pratar om jobbångest, missfall, lampor och överväldigande lycka. Men ganska ofta saknar jag att umgås med dem som jag gjorde förut, när vi inte bara bodde i samma stad utan även jobbade på samma arbetsplats. Jag saknar att dricka morgonkaffe med Bästa K., likaså saknar jag att möta upp Bästa M. vid sporthallen för att käka kycklingsallad till lunch. Jag saknar att dricka onsdagsdrink med Bästa K. på Torget och att gå på Auktionsverkets visningar med Bästa M.

Det är någonting som saknas med vänskap på distans. Någonting, även om litet.

Inga kommentarer: