Någon gång tidigt i somras lämnade svärfar sitt exemplar av Lars Noréns En dramatikers dagbok hos mig med uppmaningen att läsa den. Sedan blev det sommar och jag tog med den ut till stugan - och där blev den liggandes. Oläst. Tills nu.
Herre jävlar så underhållande den är! Det måste vara en av de mest maniska och narcissistiska böcker jag någonsin har läst, men den är helt genialisk i sin blandning av hätska utfall mot kollegor, shoppingbekännelser, hantverkarproblem, husbegär, skvaller, allmän bitterhet och gubbsjuka. 1680 sidor!
3 kommentarer:
Åh jag vet! Jag kan på riktigt fortfarande känna tomhet sen boken tog slut. Jag hade läst det dubbla om det gick. Jag försvann helt från världen och det var underbart.
Ja - och det känns en smula otippat! Lars Norén liksom?
Ps. jag har tack och lov merparten kvar att läsa!
Skicka en kommentar