Åter igen så känner jag ett intensivt begär till ett hus. Ja, just det. Till ett hus. Inte vilket hus som helst, utan ett hus med sagolikt läge (läs: vid älven) och de allra mest fantastiska detaljer (läs: original från 1917). Självklart så finns det mängder med invändningar mot detta hus. Det är inte ett renoveringsobjekt i vanlig bemärkelse. Det är verkligen ett ruckel. Det har stått tomt i åratal och så långt jag vet så finns det vare sig badrum, vintervatten eller värmesystem. Maken är inte riktigt lika upphetsad:
- Men å...kan du inte se dig själv sitta på verandan med en kopp kaffe och titta på älven?
- Nä...jag ser mer mig själv med ett verktygsbälte. Fortfarande efter 20 år.
- Nejdå! Nu blir det hantverkare! *hurtfriskt och lite lögnaktigt*
- Hmm, det säger du...men har du tänkt på råttorna då?
- Råttorna????
- Ja, vadå? Det har ju stått tomt hur länge som helst? Tror du att det finns isolering i väggarna?
- Äh, men inte är väl råttorna så intresserade av ett tomt hus...?
- *Moahahahaha*
- Väl...?
- Jag säger bara...råttor! Klart huset är ett gigantiskt råttbo!
- Nej, nej!
- Joho!
- Men...det har ju så fina munblåsta fönster!
- Råttor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar