Som kanske har framgått tidigare så är jag uppväxt i en helt auktions och antikvitetsgalen familj. Mina första minnen är från hur jag kryper omkring under stolarna på en auktionskammare - och mina föräldrar har knappt ägt en nytillverkad möbel eller pryl (med undantag för kläder och bilar - ingen av dem har gillat begagnade kläder och när det gäller bilar har funktionen alltid vunnit över nostalgin). Även mitt eget hem har varit väldigt auktions och loppisfyndat, med mängder av 50- och 60-tal, även om jag på senare år har blandat upp det med en del nyare grejer. Både för att jag har tröttnat på att bo i en total retrolåda och för att jag har blivit äldre och mer bekväm (då en nytillverkad soffa vinner över motsvarigheten från 50-talet - hur snygg den senare än har varit).
I perioder har jag sålt grejer, både på auktioner och på Blocket, och då jag (trots allt...) hänger en del (okej, lätt underdrift...) på nätauktioner så har jag ganska bra koll på priser på retroprylar. Trots detta är jag chockad över vad de senaste veckornas rensning i källaren har gett i plånboken. Utan någon större ansträngning har jag sålt prylar för nästan tio långsjalar. Några stolar och lampor. En keramikfigur av Lisa Larsson. En uppsättning bestick från 50-talet. En gammal telefon. Plus ytterligare några småsaker. De flesta av prylarna har jag inte använt på 10-15 år - och jag kommer inte att sakna dem för en sekund.
Nu smider jag planer. En fin-fin lampa har spanats in på en auktion...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar