Bitterfittor, strukturer och individer

Jag måste erkänna att jag är en smula kluven till den återupptagna debatten kring Maria Svelands Bitterfittan. Å ena sidan så finner jag det ganska lågt av Hanne Kjöller att i princip angripa Sveland som person (även om hon själv framhåller att så inte är fallet). Allt kan, eller bör, inte reduceras till individuella val som om de vore frikopplade från samhälleliga strukturer (läs exempelvis Nina Björks inlägg om förändring på politisk/strukturell nivå). Å andra sidan så finns det en viktig poäng i Kjöllers resonemang; för även om samhälleliga strukturer påverkar och många gånger försvårar vilka möjligheter vi har, exempelvis för att leva i jämställda kärleksrelationer, så bör de inte användas som en ursäkt för att låta bli att ta individuellt ansvar. Om man lever i en crappy relation så måste man själv göra någonting åt den. Därmed inte sagt att lösningen måste vara att skilja sig eller låta bli att skaffa barn. Men om man inte agerar på individuell nivå - hur ska man då kunna uppnå förändring på politisk/strukturell nivå? Strukturerna har ur mitt perspektiv inget "eget" liv, utan uppbärs och återskapas just av våra individuella handlingar.