Författare: Mian Lodalen
Antal sidor: 351
Förväntningar: mediumhöga.
Handlar i grova drag om: Tiger är fortsättningen på Lodalens mycket uppmärksammade - och fina - bok Dårens dotter. Connie växer upp hos sin moster och hennes man, då mamman tog livet av sig när Connie var liten bebis och pappan var det mesta förutom en lämplig pappa. Connie drivs av ett gigantiskt utanförskap och gör uppror mot det mesta. Mot skolan. Mot styvföräldrarna. Mot den allmänna medelklassiga normativiteten i villaområdet i Jönköping. Mitt i allt detta finner hon tre nya vänner, som både ger henne tillhörighet och som
öppnar nya dörrar. Inte minst till sexualiteten. Det sistnämnda blir omstörtande, då Connie upptäcker att hon attraheras av tjejer. Då detta utspelar sig på 70-talet är den insikten långt ifrån enkel, självklar eller välkommen. Tvärtom så ser Connie det som det värsta som skulle kunna hända: det onda och sjuka. I böcker och tidningar läser hon om
homosexualitet som en sjukdom, någonting som kanske kan botas med elchocker men som annars leder till ett ovärdigt liv. Eller självmord. Men - sedan träffar Connie Åsa. Snygga, coola, fina, trygga Åsa. Tjejen som luktar äppelschampo.
Så tycker jag: Å ena sida tycker jag att det här är en både bra och viktig bok, en bok som jag vill sätta i näven på de flesta tonåringar. Skälet till det är inte bara att den skildrar en ung tjejs sexualitet och homosexualitet på ett bra och rättframt sätt - utan för att den handlar om så mycket annat också. Den handlar om vänskap, vanmakt, utanförskap och klass.
Å andra sidan så stör jag mig på Lodalens språk och berättarstil. Jag tycker att det är alldeles för mycket jargong. Berättarstilen kan självklart ses som en styrka, ett personligt och unikt tilltal, men jag blir mest trött på den. Dessvärre - för det är en mycket bra berättelse.
Betyg: 3 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar