Titel: Ränderna går aldrig ur
Författare: Agnes Hellström
Antal sidor: 303
Förväntningar: Mediumhöga.
Handlar i grova drag om: Ränderna går aldrig ur handlar om Elin, som börjar på Sigtuna Humanistiska Läroverket när det är dags för gymnasiet. Elins mamma och mormor har även de gått på Sigtuna, men mamman valde senare att bryta med sin överklassiga bakgrund och fostrade Elin i ett radhusområde i uppländska Gimo. Mötet med internatskolevärlden blir ganska dramatiskt, då Elin både tillhör och står utanför den kultur som dominerar på internatet. Det här är både en berättelse om själva internatskoleandan och om de starka vänskapsband som uppstår när man lever tätt inpå varandra i flera år. Självklart är det också en berättelse om social klass - om betydelsen av att ha rätt bakgrund, namn och tillräckligt mycket pengar.
Så tycker jag: Jag förväntade mig en mer stereotyp, alternativt förutsägbart kritisk, skildring av internatskolemiljön – men blev positivt överraskad. Visst skildrar Hellström en ganska stelbent och konservativ miljö, där både klass, kön och etnicitet är avgörande för vilket handlingsutrymme man har. Men samtidigt så finns det många nyanser. Till stor del är det här en bok om kärlek och vänskap – och om det kluriga i att vara tonåring. Det är också en intressant bok om en ung människa som utforskar sin egen bakgrund och upptäcker att allt inte är vad det synes vara.
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar