Man kan inte vara bra på allt. Och vi är riktigt usla på att ha semester. Eller på att planera våra semestrar. Ofta blir det ingenting. Vi pratar om allt vi skulle vilja göra, men det slutar med att vi driver omkring planlöst. Några dagar hemma. Någon dag i stugan. Någon släkting som dyker upp (vanligtvis oanmäld, vilket jag inte alls tycker är
härligt spontant utan bara påfrestande och stressande). Några dagar i Norrbotten. Några dagar i Hufvudstaden. Sedan börjar åtminstone jag längta till höst, vardag och rutiner. För
det är jag bra på: vardag.
Nu har det hänt igen. Vi har lösa planer om någon slags bilsemester, men inser (på tok för sent) att vi borde ha bokat och fixat en massa saker för flera månader sedan. Nu är allt fullbokat eller inte alls som vi har tänkt oss. Ja, ja, kanske blir det bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar