Ibland känns det ganska märkligt att vara i Hufvudstaden, den stad som jag har bott flest år i. För även om förbryllande mycket är sig likt, så är det också annorlunda. När jag sprang på Kungsholmen igår och rundade det minst glamourösa hörnet, vid slutet på St Göransgatan, där jag bodde ett kort tag i en absurt liten lägenhet på tionde (eller var det elfte?) våningen, så fann jag i princip en helt ny stadsdel. Kliniska nyfunkishus, sushihak och lattefik. När jag bodde där fick man snällt gå ner till Flemminggatan om man vill ha fika, mat, whatever. Jag blev bara...förvånad.
3 kommentarer:
Åh, där du bodde gick jag gymnasiet, tegelkomplexet eller hur? Lindhagen heter det nya området.
Jepp, det gula gigantiska tegelkomplexet. Det hette Lindhagen då också - fast det knappt bodde en människa där. Det var ett helskumt område - det såg betydligt finare ut nu.
men jag vet!!! Visst är det galet. och i Umeå står allt verkligen stilla. Folk som inte varit "hemma" på tio år säger alla samma sak. Inget har ju förändrats!!! Det är ganska kul . Bara folket blir rynkigare.
Skicka en kommentar