Författare: Anne Swärd
Antal sidor: 356
Förväntningar: Mediumhöga. Jag har aldrig läst Anne Swärd tidigare men tyckte att baksidetexten såg spännande och intressant ut.
Handlar i grova drag om: Det här är i hög grad en berättelse om Lo, hennes barndom, okonventionella familj och den starka samhörigheten med den några år äldre Lukas. Lo flyttar med sin stora och annorlunda familj från Norrland till en liten skånsk by. Väl där, i samband med en stor gräsbrand, träffar hon Lukas. En udda vänskap, som inte alls uppskattas av omgivningen, växer fram. En vänskap som både övergår i gränslös kärlek och en oundviklig katastrof - och som till slut får Lo att lämna både Lukas och allt annat bakom sig. Under ytan finns det dock många fler hemligheter än vad någon vill prata om.
Så tycker jag: Jag både gillar och inte gillar den här boken. Eller snarast; jag tycker att skildringen av Lo:s barndom och familj, och hennes komplexa band till Lukas, är fantastisk. Däremot så gillar jag inte alls skildringen av Lo som vuxen. Den känns mest som en a-kurs i psykologi, hur hon vänder sig från allt hon har känt och varit med om och väljer den kroppsliga och känslomässiga distansen. Sex. Kroppar. Inga känslor. Definitivt ingen kärlek. Jag stör mig inte på att det är tragiskt eller osympatiskt (vilket det väl är på något plan) utan på att det är så förutsägbart. Särskilt i kontrast till att mycket annat i den här romanen just är oväntat, ovanligt och alldeles lysande.
Betyg: 3 av 5. (Eller kanske 4 av 5?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar