Jag har varit hemma och vänt. En dag med kidsen, en dag på jobbet och nu på väg till egohelg med hotell, halvmarathon och allmänt kravlös tillvaro. Allt hade kunnat vara underbart om det inte hade varit för det mest oroväckande mailet jag någonsin fått. Just nu vill jag bara korsa Atlanten för att försäkra mig om att allt är bra. Inte för att det skulle hjälpa mot någonting, men att sitta här ökar bara oron och frustrationen. Fanhelvetesjävlaskit. Det måste bli bra. Det bara måste.
5 kommentarer:
Åh nej! Det där lät inte något vidare värst... En cyberkram och hoppas att du orkar springa ändå.
Massor av Lycka Till och styrka under varvet!
Skriver under helt pâ S.'s kommentar.
Tack!
Huvva! Kramar till dig och de dina!
Det värmer!
Skicka en kommentar