Saker man kan dagdrömma om (del 3)

Jag fortsätter att fundera över projektet rensa mexilådan från onödig bråte. Alla våra prylar står mig upp i halsen (hur ofta används de egentligen?) - och särskilt de personliga. Jag är innerligt trött på Marimekko-tyger, 50-talskeramik, färgglada ryamattor, Foscarinilampor och turkosa sjuanstolar. Jag vill inte se en fondtapet när jag vrider på huvudet. Än mindre bågnande bokhyllor och papperstravar. I lönndom när jag en dröm om ett neutralt hem. Ett hem att vara in cognito i (eller snarast med). Ett hem befriat från prylar, med massor av ljus, rymd och fina material. Någon enstaka funktionell möbel. En stor soffa. Ett rejält matbord med bekväma stolar. Funktionell belysning. Sköna sängar. Ett gigantiskt kök. Betong. Granit. Trä. Linne.

Men jag är inte dummare än att jag begriper att den visionen berättar lika mycket om vem jag/vi är (eller kanske snarast vill vara?) som vår nuvarande mix. Det asketiska hemmet utan prylar är ju den värsta formen av designsnobberi. Typ, hej här bor vi som bara äger ett fåtal genomtänkta saker och som ägnar vårt liv åt viktigare saker än konsumtion och heminredning. Vi som tänker viktiga tankar, springer marathon och bakar surdegsbröd. Men skit samma. Jag vill ändå göra mig av med all bråte och kunna vrida på huvudet i hemmet utan att få information over load. Marikmekkoblommorna måste helt enkelt dö.