Saker man kan dagdrömma om (del 3)

Jag fortsätter att fundera över projektet rensa mexilådan från onödig bråte. Alla våra prylar står mig upp i halsen (hur ofta används de egentligen?) - och särskilt de personliga. Jag är innerligt trött på Marimekko-tyger, 50-talskeramik, färgglada ryamattor, Foscarinilampor och turkosa sjuanstolar. Jag vill inte se en fondtapet när jag vrider på huvudet. Än mindre bågnande bokhyllor och papperstravar. I lönndom när jag en dröm om ett neutralt hem. Ett hem att vara in cognito i (eller snarast med). Ett hem befriat från prylar, med massor av ljus, rymd och fina material. Någon enstaka funktionell möbel. En stor soffa. Ett rejält matbord med bekväma stolar. Funktionell belysning. Sköna sängar. Ett gigantiskt kök. Betong. Granit. Trä. Linne.

Men jag är inte dummare än att jag begriper att den visionen berättar lika mycket om vem jag/vi är (eller kanske snarast vill vara?) som vår nuvarande mix. Det asketiska hemmet utan prylar är ju den värsta formen av designsnobberi. Typ, hej här bor vi som bara äger ett fåtal genomtänkta saker och som ägnar vårt liv åt viktigare saker än konsumtion och heminredning. Vi som tänker viktiga tankar, springer marathon och bakar surdegsbröd. Men skit samma. Jag vill ändå göra mig av med all bråte och kunna vrida på huvudet i hemmet utan att få information over load. Marikmekkoblommorna måste helt enkelt dö.

Saker man kan dagdrömma om (del 2)

Okej, böckerna kommer nog inte att skänkas bort. Men projekt rensa mexilådan från onödig bråte fortskrider. Ytterligare några kassar med kläder har rensats ut. Lådorna i köket har sanerats och sorterats. Förrådet har fått en genomgång. Trasiga leksaker har plockats bort. Diverse prylar har förpassats till återbruket (och en del väntar på att skänkas bort).

Jag har till och med roat mig med att sy fast saknade knappar i diverse blusar och jackor.

Saker man upptäcker efter deadline

Herre jävlar så huset ser ut! Det är smulor, kladd, halvätna smörgåsar och förlupna små strumpor exakt överallt. För att inte tala om gräsmattan, som ser ut som en muterad grön långhårig katt. I jätteformat.

Jag är genuint imponerad av människor som står ut i stökiga hem och vildvuxna trädgårdar. Själv blir jag galen. Jag vill ha ordning, reda och en lätt doft av gulsåpa.

Vad man ser när man har tryckt på send

Efter en minisemester över påsk och hysteriskt arbete med ett bokkapitel (och en massa andra saker) så kan jag konstatera att hemmet ser ut som en sopstation. Det är smulor, kladd, kvarglömda kaffekoppar, böcker, utskrifter, förlupna strumpor, filmer och allmän bråte överallt. Jag mår fysiskt och psykiskt illa av att ha det så här.

Visst finns det viktigare saker här i livet än att hemmet ser ut som ett uppslag i Elle Interiör, men jag står inte ut med smuts och bråte.

Nu ska hemmet saneras.

Skräp, sopor och ren skit

Vi känner oss märkvärdigt renade, nästan pånyttfödda. Inte nog med att vi rensade källaren för några veckor sedan, idag har vi även städat garaget och åkt till återbruket med något ton ren skit. Överblivet byggmaterial, tomma färgburkar, en defekt ytterdörr (en lång och plågsam historia), en trasig spegel, resterna av en genomrutten yttertrappa och en massa annat skräp.

I segeryran funderar jag till och med på om vi ska beställa en sådan där soptunna för återvinning av matavfall. När jag nämnde det för maken så gav han mig en blick som avslöjade att ett besök på psyket är nära förestående.