För ett år sedan befann vi oss på BB med en alldeles nykläckt krabat. Lille O. såg ut som en monchichi och lät som en liten fågelunge. Det var då det. Nu är han ett stadigt gossebarn, som springer omkring, jagar sin storasyster och försöker sno åtråvärda My Little Ponys från nämnda storasyster. Han är också en mjuk och gosig gosse, som gärna myser och ger oss de mest bedårande skratten.
Väldigt många saker har varit annorlunda om jag jämför Stora L:s första år med Lille O:s - och jag har väldigt svårt att särskilja i vilken grad det beror på att de har förhållandevis olika personligheter, att vi inte längre är förstagångsföräldrar och att det helt enkelt är annorlunda med en bebis när det redan finns ett barn i familjen. Det mesta med Lille O. är nämligen väldigt enkelt. Han hänger på och gillar det mesta. (Well, förutom att åka vagn - han riktigt avskyr att åka vagn. Okänt varför.) Inte så att jag minns det första året med Stora L. som jobbigt, men annorlunda och mycket mer nervöst.
3 kommentarer:
Men ååhhhhh... En sån liten sötnos. Bebis-bilden. Det är nästan så att jag blir sugen igen. Ett år alltså. Det gick snabbt. Känns som att det vara var några månader sen jag läste att ni blivit med barn. Grattis till första året!
Ja, jäklar så snabbt det har gått! Om det bara var för bebibsögonblicken så skulle man ju kunna skaffa ett gäng med ungar. Om man inte behövde vara gravid...och de inte blev tonåringar. Fast tonåringar kanske också är rara?
Så fin han är!
Skicka en kommentar