Att ha barn innebär (för de flesta i alla fall?) att hemmet invaderas av en massa prylar. Det vette tusan hur det går till, för hur jag än försöker förhindra alltför stort tillflöde och rensar i det befintliga berget, så finns prylarna överallt. Innan vi fick barn så inbillade jag mig att vi skulle köpa fina tyska pedagogiska leksaker (typ sådana här) till våra ungar. Några väl utvalda saker, som varje kväll skulle ställas på sin plats. När jag nu tänker tillbaka på det (samtidigt som jag kliver på en My Little Pony) så drabbas jag av hysteriska skrattanfall.
Vi kan sammanfatta det så här: jag och barnen har mycket olika uppfattning om hur många saker man ska ha, vilka de ska vara och var de ska befinna sig.
5 kommentarer:
Det är samma lika här! :) Nu har han dessutom upptäckt att man faktiskt får en leksak på Donken, vilket vi tidigare lite diskret avstyrt i kassan...
Ja min gud. När jag tänker på de tre backarna, de två STORA lådorna, de gigantiska lådorna under barnens sängar och ALLT MÖG där i... plasten, färgerna, skräpet... börjar jag nästan gråta. Jag avskyr stök. Men det får man bara hacka i sig i, ja vad kan det bli, tio år till.
Färgglad mög - det är exakt det som det är! Skiten som ockuperar vårt hem. Och varför måste ungar samla på skräp? Kartonger, raklamblad, sugrör, pryttlar från Donken...
Jaja. Barn måste väl få vara barn...
Stor igenkänningsfaktor på det här inlägget! Men du fotar det väldigt snyggt :)
Haha. Jo, men en kamera kan man ju välja perspektiv. I verkligheten är det bara överväldigande.
Skicka en kommentar