Whitney & jag

Whitney har aldrig varit någon husgudinna hos mig, det måste erkännas. Trots det så känns hennes öde så outsägligt sorgligt. Under sommaren 1985, när hennes debutalbum nyss hade släppts, så lyssnade jag en del på Whitney. Inspelad på kassettband, i en Sony Walkman, i baksätet på familjens bil. Det var varmt och luktade nyslaget gräs. Varifrån bandet kom vet jag inte, men det måste ha varit min syster som spelade in det åt mig.

Sedan lyssnade jag knappt på Whitney förrän den magnifika My Love is Your Love kom. För några ögonblick såg det ut som om hon skulle vinna kampen mot sig själv och berget av knark.