onsdag 28 november 2012

Det är inte snön som faller (tralalala)


Men alltså...varför allt detta tjat om julen? Det är lussekatter hit och hemmagjorda julkransar dit. Julplaner och julklappsinköp. Bilder på inslagna paket med sigill. Julblommor, garntomtar, tomtetomtar och klämmiga renar. Det är lyriska utläggningar om att det är jul i hela december. Och en pysselnivå som får närmaste förskola att blekna (well, även där är det fullt fokus på julen).

Nu pratar jag om vuxna människor. Med jobb, barn och fritidsintressen. Inte om sexåringar på speed.

Jag förstår faktiskt inte upphetsningen.

2 kommentarer:

Kattis sa...

Jag begriper det inte heller!

Här, i vår lilla byskola, förväntas man ta ledigt tre dagar från sitt arbete för att fira in advent, Lucia och sedan en hel dag för gemensamt julpysslande... Min P får gå, då vi har fått oss berättat att ALLA föräldrar minsann förväntas komma, och jag under föräldramötet starkt ifrågasatte det där med svenska kyrkans roll i det hela... Förra året, efter det att dagis varit där på julvandring, då undrade vår dåvarande femåring varför vi aldrig berättat för honom om "han den där Jesus", "Det finns faktiskt en som heter så!".

Världen enligt J. sa...

Men! Det låter ju helt galet - både det ena och det andra! Jag skulle sannolikt ha fått hjärnblödning på föräldramötet... Visst kan det vara mysigt med luciafirande - och kidsen kan ju pyssla loss - men dessa mer och mindre uttalade förväntningar på att föräldrar ska ta ledigt för att grilla korv, baka kakor, klistra paljetter och kratta löv - de är helt orimliga. För att inte tala om tydligt religiösa inslag i förskola och skola...