I backspegeln: 2012

I januari bloggade jag inte. Följaktligen har jag inte en susning om vad som hände, förutom att jag sprang, sprang och sprang.

I februari började jag blogga igen. Lille O. fyllde ett år och började käka riktig mat (hejdå barnmatsburkarna!) Vi hängde i stugan, fick förskoleplats (som vi var gravt missnöjda med) och lade pärlplattor. Professionellt så stötte jag i det omtalade glastaket och blev skitförbannad. Och det är jag fortfarande när jag tänker på det.

Mars bjöd på sedvanlig skidsemester i det högt älskade Åre. Vi fick oväntat ny förskoleplats åt Lille O., på samma ställe som Stora L., och jag fick psykbryt över alla förbannade prylar som finns i hemmet.

I april fortsatte vi att åka skidor och hänga i fjällen. Stora L. lanserade till och med idéen att vi ska flytta till Åre permanent (why not?). Vi renoverade i hemmet, färgsorterade böcker och jag tog mig i kragen och gick till tandläkaren.

Maj månad skulle ha inletts med semester, men så blev inte fallet. Jag flängde dock runt en del ändå. Till födelsestaden, Stockholm och Skåne. Virusen härjade i hushållet och jag var nervös inför hur det skulle gå med min marathondebut. Uppladdningen blev inte alls som jag hade tänkt mig. Månaden avslutades dock med en helt annan stor händelse: min 40-årsdag.

Årets viktigaste dag (i alla fall i termer av hur mycket jag förberett den) var den andra juni, då det var dags för Stockholms marathon. Vi kan sammanfatta den så här: det var obeskrivligt kallt och regnigt men jag överlevde. I övrigt var det 40-årsparty, jobb och stundande semester. Jag plockade ihop en trave med böcker och drog till stugan.

I juli fortsatte vi att semestra, både här och där och på några andra ställen. Fast mest av allt lagade jag mat. Och sprang.

Början av augusti bjöd också på lite semester innan det var dags att dra till jobbet och vardagen igen. Jag började dock jobbsässongen med att dra till fjällen. Jag reflekterade kring min inre naturtomte, köpte en snorgrön jacka och dagdrömde om Åre. Dottern började skolan (okej: sexårs - men för henne är det skolan) och sonen återvände till förskolan utan syrran vid sin sida.

I september fortsatte kampen mot alla de förbannade prylarna i hemmet. Maken korsade atlanten och jag var uttråkad. Annars var det mest jobb. Ord och text. Och så drog jag till Italien och shoppade lampor (well, det var inte riktigt därför jag åkte till Italien...men jag kom hem med ett par flådiga solglasögon och tjusiga lampor till sovrummet). Innan månaden var slut anmälde jag mig till nästa års Stockholms marathon.

Sonen pratade och pratade i oktober. Jag åkte till Köpenhamn, köpte italienska skor, och drog vidare till Stockholm. Det var mest jobb, men även ett mycket kärt återseende och tårar. Sedan var det dags att stuva in familjen i bilen, köra alldeles för långt och fira min mor. För hundrade gången funderade jag över vårt hus och möjligheten att bygga om och ut (arkitekt, anyone?).

I december funderade jag över innehållet i min garderob och vidtog till slut radikala åtgärder. Maken firades, jag städade kontoret, lagade julmat och reflekterade över bloggens vara eller icke vara.