Härom dagen skrev Onekligen-Lisa om sin tisdagsklubb, en kompisklubb som träffas på tisdagar (eller andra dagar) för att tjata hål i huvudet på varandra och dricka vin. Och som jag ibland saknar mina tidigare motsvarigheter. Jag och Bästa K. träffades så gott som varenda onsdag i flera år. Efter jobbet drog vi en repa på stan, glodde på dyra handväskor och drack kaffe. Sedan gick vi till någon bar, drack två Vodka lime och tjatade hål i huvudet på varandra. Det handlade inte om att festa halva natten, vanligtvis var jag hemma vid nio på kvällen. En annan ritual som jag hade var mina luncher med Bästa M. Luncher som jag ärligt talat saknar så mycket att jag nästan börjar gråta när jag tänker på dem.
Sedan flyttade jag 67 mil och fick en annan vardag. En vardag som självklart har många fantastiska sidor - även om jag kan sakna vanor och sammanhang från förr.
2 kommentarer:
Jag förstår verkligen vad du menar. Själv har jag nog tappat bort mina klubbar för att jag lätt bli asocial och lat (och går sen hemma och gnäller om att jag aldrig träffar någon). Men nu har jag nog börjat skrapa ihop en liten vin/pratar-klubb igen och det är så otroligt skönt för hjärnan. Mår så mycket bättre när jag varit borta hemifrån och bara ... ja babblat.
Det är just själva klubben - och rutinen - som jag saknar. Visst har jag vänner nu också...men det är ändå inte samma sak som ett återkommande sammanhang.
Fint med vin/pratar-klubb!
Skicka en kommentar