Det är betryggande att läsa att det är fler än jag, som Fiafit, som ibland dammsuger upp legobitar. Ibland, när barnen absolut inte är i närheten, så går jag även omkring med en stor plastpåse och bokstavligen knölar ner random bråte. Dekorerade toarullar. Papper med konstiga streck. Tomma kinderägg (ni vet...de där gula plastäggen som prylen ligger i). Så kallade leksaker från multinationella snabbmatsrestauranger. Biobiljetter. Serietidningar. Trasiga Barbiedockor. Flörtkuledjur. Urklipp. Listan kan göras lång. Om någon saknar någonting, vilket händer mycket sällan, så spelar jag ovetande.
Jag vet att det är ondskefullt, men ett hem klarar inte av hur många utsmyckade toarullar och kartonghus som helst. Ej heller dagisteckningar. Och jag vet att mina föräldrar gjorde exakt samma sak...och jag blev ju fullständigt normal (ehhhh?).
4 kommentarer:
oh ja, oh ja, oh ja - vi är fler!!
Hehe, jag visste väl det!
Om vår äldsta bara visste vad jag gjorde i hans rum i kväll. Han skulle bli vansinnig. Jag har slängt massa tidningar, gamla Legobroschyrer, legolådor, dammsugit upp lego m.m. Jag har desstuom gett bort hans leksaker och pysselgrejer, som han inte använder längre, till lillebrorsan som blev urglad! Min man bara "men varför slängde du inte dom, när du väl var igång?" Bra fråga. Det får bli i morgon när vi ska gå igenom lillebrors rum!
Till mitt försvar har jag inte slängt något som han håller kärt!
Nej, jag slänger inte heller saker som kidsen verkligen gillar och leker med. Men resten...denna flod av bråte! Den måste ju stävjas på något sätt.
Skicka en kommentar